gamlanuckan

Nu ligger jag här i sänghalmen och är lite osams med PM. Vi har en del att uträtta idag men ändå måste han bada efter träningen. Jag blir dyngstressad medans han är en glatt ovetandes kille. Försöker med små tjejpikar att undra hur vi ska hinna men han är som sagt kille så han förstår inte. Och jag är som sagt en jävligt typisk tjej. Usch för mej, usch för jul, usch för stress.

Igår blev jag panikinringd till brorsan då han inte hade nån barnvakt till änglasonen. For iväg efter en hela dags slit på jobbet och stressade i mej den andra tallriken tomatsoppa för dagen i sällskap med en fnittrig 1,5 åring och en kvällsrutin-uppmanande bror. Grabben och jag hade mys med tittut och böcker i en timme ungefär innan det var dags för sov. Bytte till pjamas och försökte borsta tänderna på skitungen, det sistnämnda misslyckades totalt, och hämtade snutten och nappen innan jag lade ner honom i sängen. Efter halva trollmor ställer han sig i sängen och tittar med tokvakna ögon. Jag kastar ikull ungen och sjunger på min väg ut genom dörren tills gallskriket börjar. Får ta upp honom ur sängen och det slutar med att jag sjunger om katten med E i famnen tills jag nästan somnar och han sitter nöjd och pekar på stora stjärnan. Det skulle ha  varit just snyggt om bror kom hem till en sovande faster och en lekande son. Efter en timme slocknade han dock och jag måste erkänna att det var helmysigt att ligga i soffan och gosa med min finaste brorson i en hel timme.  På vägen hem var jag dock trött som en häst och när jag kom hem kom också Herr MIgrän som ett brev på posten. Låg och försökte hålla in kräkset med dödens huvudvärk, med avbrott för att spruta vatten på Femman, tills jag somnade. 

Nu, snart, till stressen igen. Jag tror jag ska somna om...