Spotta ut

Igår/igår natt kom jag fram till att jag pratar alldeles för mycket. Säger alltid allting rätt ut. Ibland utan att tänka men ofta också när jag tänkt igenom och kommit fram till att "skitsamma". Jag säger saker som jag inte direkt ångrar men som jag funderar på varför jag sagt. Nu pratar jag inte om elaka saker. Jag hoppas verkligen att jag inte säger elaka saker, i så fall får ni slå till mig. Jag pratar inte heller om hemligheter, trots att jag vet att många tror det. Nä, jag pratar om min stora, stora käft. Jag testar gränserna hela tiden. För hur ärlig man egentligen kan vara mot människor. Jag vet inte om det är bra eller dåligt. Jag bara vet att jag skiter i det. Jag är väl helt enkelt sån.

Efter att min käft bubblat på hela natten somnade jag och vaknade varken av mobilen, telefonväckningen, samtalen från klasskamraterna eller smsen. Hjärnan och kroppen var väl helt slut efter alla bekännelser antar jag. En försovning till, en skoldag till och en jobbig timme på gymet med Taven. Aj vad ont jag ska ha imorrn.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0